Sven-Olov Roos: Min första svärm – dagen efter

Vaknade med en pirrande känsla i maggropen. Hur var det med mina bin och vad hade hänt med mitt ”gula samhälle”? Jag beslöt mig för att kolla läget i den gula kupan först. Det var ingen tvekan om att det var färre bin nu än tidigare, så min förmodan att det var det samhället som svärmat verkade stämma. Jag gick igenom samhället utan att hitta någon drottning och beslöt mig för att ”sila” samhället genom ett spärrgaller. Det fungerade och jag hittade en drottning, omärkt. Fick på en vit prick på ryggskölden, och lämnade samhället i fred.
Vad skulle jag nu göra med den infångade svärmen? Frågorna trängdes i huvudet på mig. Var det den gamla drottningen som stuckit? Hon var ju inte vingklippt, så det skulle ju kunna tänkas, fast jag hade ju inte sett henne på ett tag. Senaste gången var den 5:e juni. Nyfikenheten tog överhanden och jag beslöt mig för att sila även ”svärmen i lådan” Förberedde, med att ladda en låda med slungade honungsramar, för dom borde väl vara lite hungriga tänkte jag. Det gick ganska snabbt att driva ner bina i den preparerade lådan, och jag fann drottningen springandes på spärrgallret, omärkt. Det måste alltså ha kläckts två drottningar, varav en stack ifrån kupan. Jag fick på henne en prick på ryggen och skulle skaka ner henne i lådan, då hon plötsligt tog till vingarna och stack!
Vad skulle jag göra nu. Bina verkade hålla sig kvar i lådan, så det var inte mycket mer för mig att göra än att lägga på locket och hoppas på det bästa.
Efter en halvtimme kunde jag konstatera att det bildats en liten svärm i vår ask. Ganska högt upp, ca fem meter, men svärmen var inte särskilt stor. Det var en livlig trafik mellan min låda och svärmen i asken, och den var i båda riktningarna. Jag hoppades på att hon så småningom skulle söka sig tillbaka till den provisoriska lådan, uppmuntrad av att svärmen var liten och att resten av bina då borde finnas i lådan. En timme gick och inget verkade hända. Svärmen i asken var oförändrat liten; trafiken mellan kupan och svärmen livlig, och en obehaglig känsla av att hon kanske inte skulle ta sig tillbaka till lådan började infinna sig.
Då, utan synbarlig anledning, lösgjorde sig ett moln av bin från den provisoriska kupan, ett moln som liksom rullade nerför slänten mot sjön, för att sedan följa sjökanten österut. Jag blickade upp mot asken, men den lilla svärmen satt kvar på sin gren. Det tog kanske en kvart innan även den löste upp sig och tog samma väg ner mot sjön, för att så försvinna ur min åsyn.
Kvar stod jag och ångrade mitt tilltag att söka rätt på drottningen, och på så vis störa henne i sin nya bostad. Lika euforisk, som jag hade känt mig i går kväll efter att ha lyckats fånga min svärm, lika misslyckad kände jag mig nu. Enda trösten är väl att jag ökat på min erfarenhetsbank, och att jag säkerligen aldrig kommer att göra samma misstag igen.
Jag är givetvis tacksam om någon erfaren person kunde ge någon kommentar till det inträffade. Det uppkommer ju en massa frågor. Hur kom det sig att det blev två omärkta drottningar? Att ”biflocken” delade på sig och var dels i ”kupan” och dels som en liten svärm i trädet. Är det ett vanligt beteende? Varför stack kupans bin iväg först?

Sven-Olov Roos: Min första bisvärm

Min första bisvärm

 2015 skaffade jag två bisamhällen, Krainerbin, med två vingklippta drottningar. Det kändes tryggt, för då skulle de ju inte kunna svärma. Redan samma år bytte mitt ”Gröna samhälle” drottning och 2016 var det dags för mitt ”Gula samhälle” att göra sammalunda. I våras (2017) lyckades jag hitta dem båda, och märkte dem. Efter mycket pillande kunde jag också vingklippa drottningen i mitt ”Gröna samhälle”, som jag bedömde som mest riskabelt för att byta Vise.

Året började bäst för det ”gula samhället”, som ju hade den yngre drottningen, så det kändes väl i sin ordning, men sedan började det hända saker. Det ”Gula samhället” började tappa fart och aktiviteten avtog. Jag kunde konstatera att det fanns yngel, men i inte så stor utsträckning som i mitt andra samhälle. Så för några dagar sedan upptäckte jag att det fanns ett flertal viseceller anlagda, samtidigt, som jag efter idogt letande ändå inte kunde hitta min märkta drottning. Jag började misstänka att hon förkommit på något vis.

     Så i dag, den 4 juli, hördes ett dån över nejden, och det var inte mycket att tveka på. Nu svärmade mina bin. Det kändes verkligen som om mina bin ville testa en nybörjare och gröngöling på området. De satte sin svärm drygt åtta meter upp i en ek! Efter ett antal ganska misslyckade försök att kasta upp en sten med sytråd runt grenen, för att kunna dra upp ett rep, fick jag sätta mig ner och fundera. Jag testade att skruva ihop två råspontbrädor till 7,5 m längd och kollade om jag kunde hantera denna svajiga konstruktion i lodrätt läge. Det gick med viss möda, och med en IKEA-krok fastsatt högst upp lyckades jag hänga denna runt grenen. Jag bredde ut ett lakan på marken och ryckte till. Klumpen föll mot marken, men löstes upp innan den landade. Snart var svärmen åter på plats. Nya försök gav samma resultat. Jag ryckte våldsammare och våldsammare, men uppenbarligen lyckades drottningen hålla sig kvar. Rackarns!

Jag lämnade svärmen för tillfället och började förbereda en låda, där dom skulle kunna bosätta sig. En låda hade jag men ingen botten och inget tak. Nåja, några läktstumpar som bottenkonstruktion, och en plywood-skiva som tak får duga så länge. Om jag ställer den på en bänk, med lite luft mellan spjälorna, så blir det ju lite ventilation i botten. Några brädor upp till bänken, om jag nu skulle lyckas få tag i svärmen.

Så gav jag mig tillbaks till svärmen, som åter byggt på sig till en ansenlig storlek. Jag hävde mig på mina brädor med några kraftiga ryck, svärmen löses upp, men den här gången var det något som hände. Plötsligt var det bin överallt! Det var bara att ställa sig att beskåda skådespelet. De cirklade runt i omgivningen och efter hand i allt snävare cirklar runt en liten gran. Med lättnad kunde jag konstatera att de byggde upp en ny stor klase efter granstammen, nu på bara en meters höjd över marken. Jag skakade ner den i en plastbalja jag hade till hands, och tömde ut dem på bräderna upp mot bänken. En tjock matta av bin bredde ut sig över brädorna, omgivna av ett flygande moln. Molnet verkade trots allt inte dra sig bort, men inte verkade bina på brädan dra sig upp mot min provisoriska kupa heller. Jag gav mig lite till tåls, och efter fem minuter hade det bildats en gång in i lådan. Nu sitter jag här på kvällen och funderar över dagens äventyr. Det är lugnt kring den nya lådan, några bin surrar runt, som om de bott där sedan länge. Vad skall jag göra med dessa bin? Jag tror jag får ta mig en natts sömn, innan jag fattar beslut om detta. En känsla av tillfredställelse sprider sig i kroppen; jag har trots allt  lyckats ta hand om min  första bisvärm. Trots att den satte sig åtta meter upp.

 

Bigårdsträff

På bigårdsträffen 12 juni kom några få deltagare, troligtvis på grund av vädret. Det var gott om bin i kuporna, och bra temperament hos alla samhällen utom ett. På ett av samhällena var det en låda full med honung. Det betyder att bina är duktiga på att samla eller på att stjäla från andra!

Drottningodling

Göran Stern berättar om drottningodling

 Man ska odla drottningar på ett bra samhälle. Larvning: Leta upp en yngelram med relativt nykläckta larver. De ska simma i fodersaft. Bina börjar mata larverna dem så snart de är kläckta. Drottninglarver matas med ett extra proteinrikt foder ett dygn efter kläckningen. Det är viktigt med rätt ålder på larven! De ska ha gått minst ett dygn och högts 1,5 dygn efter kläckningen.

Larvning Det finns olika typer av larvnålar. Den kinesiska har en spets som går att skjuta ut, vilket gör att det är lättare att lägga ner larven i cellkoppen. Men den kräver att det är gott om fodersaft.

Man kan göra egna cellkoppar av vax. Man doppar spetsen av en träpinne utformad för ändamålet i flytande vax. Blöt först pinnen, så lossnar vaxet. Doppa den tre gånger i vaxet och låt det stelna emellan. Det finns en markering på pinnen som visar hur lång cellen ska vara. Man ska doppa pinnen allt grundare, så botten blir tjockast. Cellkopparna smälts fast i en träplugg, som sedan placeras i en odlingsram.

Om man inte vill larva:

  • Stansa ut hela cellen och flytta den till en odlingscellkopp.
  • Använd en NC-ram.
  • Gör bågsnitt.

Jenter/NC-ram

(Jenterramen finns inte längre att köpa.) NC-ramen är en liten plastram som man stänger in drottningen i under högst ett dygn för att få larver till drottningodling. Så här gör man:

Ta bort cellkopparna och bestryk NC-ramen med lite flytande vax. Sätt fast NC-ramen i en vanlig ram. Sätt in ramen i yngelrummet i bikupan. Bina gör vaxbygge runt om NC-ramen, och NC-ramen uppfattas efter ett tag av bina som en del av kupan. Tänk efter: När vill jag att mina nya drottningar ska kläckas? Räkna sedan baklänges. Dag 0 startar man, dag 16 kläcks drottningarna. Placera drottningen i NC-ramen och sätt tillbaka ramen i yngelrummet. NC-ramens ena sida är som ett spärrgaller, så arbetsbina kan gå in och ut. Efter 4-5 timmar tittar man efter om drottningen har lagt ägg. Om hon lagt tillräckligt med ägg släpper man ut drottningen, annars väntar man till nästa dag. Drottningen får inte sitta inspärrad i ramen i mer än ett dygn! Om man fodrar ett samhälle så stimuleras drottningen att lägga ägg. Därför är det lämpligt att välja ut ett samhälle till avelssamhälle. Låt ramen med NC-ramen sitta kvar i yngelrummet fyra dygn från det att ägget är stiftat. Det är viktigt att man sätter tillbaka spärrgallret på NC-ramen, så inte drottningen går tillbaka och lägger fler ägg. Då vet man inte åldern på larverna!

Antagning av larver – snabbkokare Vi utgår från Görans snabbkokare: På förmiddagen tar man två ramar som innehåller pollen och honung (lågnormal) och placerar på vardera sidan i snabbkokaren. Sätt i plåtarna som kommer att skilja odlingsramen från bina. Ställ snabbkokaren på en våg, nollställ denna. Fyll lådan med 3 kg bin. Bina ska tas ur yngelrummet, gärna från flera bisamhällen. Skaka ner bina, och duscha lite lätt med en vattenspruta så de inte flyger ut igen. Lägg på locken. Ställ lådan svalt (helst 10-12 grader) i 3-4 timmar. Bina behöver stå svalt för att de brusar mycket i detta läget, och då alstrar mycket värme. Sätt en foderballong (eller en honungsburk upp och ner med hål i locket upp och ner) med vatten i hålet i locket som är avsett för detta. Efter 3-4 timmar: Plocka ut plastcellerna ur NC-ramen och sätt in dem i odlingsramen. OBS: larverna får inte torka, svep in ramen i en fuktig handduk under arbetets gång. Placera odlingsramen i snabbkokaren, lyft bort båda plåtarna samtidigt, håll kvar locken så de inte åker med. Genom att lyfta bort båda plåtarna samtidigt, och med en modell där bin kommer från två håll optimerar man förutsättningarna för antagning. Många bin kommer då samtidigt till larverna. Låt snabbkokaren stå svalt i ett dygn. Ta sedan först hand om larverna. Låt sedan bina återvända till kuporna.

Tänk på att kanske hälften av alla antagna larver resulterar i en äggläggande drottning!

Odla i spärrad skattlåda Ett par timmar innan larverna ska sättas in: Ta bort tre ramar från skattlådan. Sätt in två ramar från yngelrummet med honung, pollen och larver. Larver flyttas upp i skattlådan för att få med ungbin. Det ska vara öppet yngel, då får man med larvmatande bin. Odlingsramen placeras mellan yngelramarna. Maximalt en odlingslist (ca 10 larver) per samhälle.

När cellerna precis har blivit täckta, eller från dygn 13 kan man hantera dem. Däremellan ska man inte röra dem. Bura cellerna så snart de är täckta eller dag 13. Lägg lite honung i lockets insida. Observera att alla drottningarna inte kläcks samtidigt – håll koll! Ta hand om drottningarna så snart de är kläckta. De kan leva 3-4 dagar i buren med följebin och foder.

En täckt drottningcell kan placeras i en avläggare eller i en parningskupa.

Parningskupa – Apidea Förse Apidean med foderdeg. Ta en kaffekopp bin från skattlådan: skaka ner dem i en hink, duscha dem lätt med vatten, mät upp dem och häll i dem i Apidean. Låt Apidean stå svalt ett par dygn. Bina bildar då ett samhälle. (Öppnar man direkt är risken att det flyger tillbaka till sitt ursprungssamhälle.) Därefter tillsätter man drottningcellen. Man kan också tillsätta en kläckt drottning direkt efter att man befolkat kassetten. Sätt henne i flustret så kryper hon in! Sätt ut parningskassetten och spärra drottningen så bara arbetsbina kan flyga in och ut. Efter fem dygn låter man drottningen flyga ut och para sig. Bina kan leva i parningskassetten/Apidean till slutet av juli eller längre bara man ser till att de har foder. Det finns också kupmaterial som kan hysa flera småsamhällen med flustren riktade åt olika håll.

Läs mer:

Bitidningen nr 7/8 2005.

Åke Hansson: biodlingens grunder.

 

 

 

 

 

 

 

Vårresan 2017

 Resa 2017

 I år gick biresan som Marie Jonsson och Hans Nävås har ordnat till Munka-Ljungby. Joakim Gudmundsson ordnade buss och körde. Vi startade från Ishallen i Stenkullen kl. 07:00. Resan gick bra och vi var framme vid Joel Svenssons Vaxfabrik 09:45. När vi kom in så var det dukat långbord och vi bjöds på kaffe/te fralla, ost, korv.

När vi hade fikat klart så berättade Bengt Svensson om Joel Svenssons Vaxfabriks historia.  Företagets grundare hette Svante Krook, han var biodlare och började tillverka egna vaxkakor med en egentillverkad träform utsnidad för hand. Ryktet spred sig så många kontaktade Svante Krook för att köpa. Då fick han reda på att det fanns en valsmaskin i Amerika, så han bestämde sig för att ta båten dit och få en utbildning på den. När han kom tillbaka efter ett år så startade han försäljning tillsammans med Joel Svensson, och så bildades Joel Svenssons Vaxfabrik år 1887. I en glasmonter finns första valsmaskinen och en kopia på träformen.

Sedan  gick vi runt i den stora och fina affären och köpte lite små saker. Därefter åkte vi vidare till Ängelholm och fick en god lunch på ”Skafferiet” mitt på stortorget.

Sedan bar det av till Kullabergs Bidrottningklubb som Owe och Rolf startade 2007 från Kullabygdens biodlarförening. Rolf berättade hur de arbetar bl.a. med NC-kassett. Klubben består av två medlemar och de odlar ca 150 drottningar/år, i grunden Buckfast.  http://www.kullabi.se/  De var mycket snälla och kakfasta. Vi stod mitt bland kuporna (11st.) på flustersidan och tittade på när Rolf öppnade en kupa och visade en täckt ram med yngel.

Efter det så hann vi med att åka ut till Kullens fyr. Där vi kunde njuta av det fina vädret och den magnifika utsikten. Kullens fyr är Sveriges starkaste och högst belägna fyrljus, 78,5 meter över havet. Fyrtornet är 15 meter högt och är byggt i gnejs. Fyrplatsen är en av Sveriges äldsta. Nuvarande fyrbyggnad är den sjätte i ordningen sedan 1561 då det var en så kallade papegojfyr, en upphissad järnkorg med vedeld inuti. Korgen hissades upp med en kätting till en höjd av 20 alnar (12 m) i en ställning av grovt ektimmer.

Sedan bar det av hemåt, och vi kom till Ishallen i Stenkullen 18:45. På hemresan var det frågetävling som vanns av Daniel Segenstedt, och så fick vi goda smörgåsar och kaffe som Majsan hade ordnat.

Fotograf: Joakim Gudmundsson och Daniel Segenstedt

Författare: Joakim Gudmundsson

Reseansvariga: Marie Jonsson och Hans Nävås

 

 

 

En vår-rapport

8 april

Temperaturen närmar sig 13 grader i skuggan. Solen skiner. Nu ska jag ge mig in i mina två kupor för att se hur bina klarat vintern, och så vill jag ju ha tag i mina omärkta drottningar. Hittills har jag misslyckats med det. Att det finns liv, det ser jag, men jag är fortfarande osäker på om det finns någon drottning. Ett av mina samhällen var utan täckt yngel redan tidigt i höstas, så visst var jag orolig för tillståndet i det samhället. Det var skönt att se att två ramar hade både larver och täckt yngel. Trots att jag försökte hitta drottningen, så misslyckades jag igen, men jag tyckte ju att hon borde finnas på någon av dessa två ramar. Jag lyfte ut dem, la ett spärrgaller över lådan och skakade ner bina över gallret, och pustade lite med röken. Plötsligt var hon där! Skönt, nu vandrar hon omkring i kupan med en vit fläck på ryggen.

Uppmuntrad av framgången gav jag mig på mitt andra samhälle. Samma läge; två ramar med yngel, men den här gången lyckades inte försöket. Det blir att göra ett nya försök.

Förutom detta kunde jag glädja mig åt att det fanns gott om mat i kupan, och att det sprang omkring en hel del bin med gula pollenbyxor. Nu är dom på gång!

Sven-Olov Roos

Bikupor på tak

Redan för över 100 år sedan fanns det en omflyttande biodling på tak i USA, I början av 1900-talet fanns ett antal kupor på en byggnad i New York. Det torde ha varit en rätt omfattande bigård eftersom de kunnat exportera 50 samhällen till Kuba ett år.

Att placera bikupor på tak i städerna har blivit populärt. Det är dock inte speciellt nytt.

Cirka 1912 skrev P.J. Preston ”Bee business on the roof”  där författaren beskriver takbiodling

1985 planerade Jean Paucton sitt första samhälle på parisoperans tak. Det fick med tiden mycket uppmärksamhet  i pressen i många länder. Enligt obekräftade uppgifter kan honungen köpas i operans foajé.

I New York, liksom i många an dra städer i USA, var det länge förbjudet att ha bin. Trots detta fanns det bin på balkonger, tak och terrasser. Det fanns till och med en biodlareförening, även om den inte var officiell. Numera är biodling tillåten

Många andra byggnader följde efter, bland annat amerikanska ambassaden  i Helsingfors.

I Sverige låg vi lite lågt och troligtvis var Bi Urban med sina kupor på kulturhuset i Stockholm först, eller i varje fall de som fått störst publicitet.. Vi bortser då från biodlare som placerat samhällen på garagetak för att undvika att grannar störs.

Idag förekommer det på flera platser i landet och intresset ökar. Dels kan det bero på ett PR-värde för företaget som upplåter plats, dels med den ökade utbredningen av odlingar på tak.

Källor

Historical honeybees ( Facegruppgrupp)

Wikipedia

Gadden

Bad Beekeeping Blog https://badbeekeepingblog.com/2016/08/07/rooftop-bees/

Urban Beekeeping on Green Rooftops http://theplate.nationalgeographic.com/2014/05/28/urban-beekeeping-on-green-rooftops/

Rune Hedberg

Utblick

Att få lite uppgifter om läget i andra länder kan ge ett litet perspektiv på den egna situationen. Det Danska biodlareförbundets tidning Tidskrift for Biavl hade i sitt februarinummer 2017 ett reportage om situationen i EU. Den här texten baseras huvudsakligen på uppgifter i tidningen samt en fransk hemsida ( se länk längst ner)

Honungsproduktion

Värdens största producent av honung är Kina. EU kommer på andra plats. Trots detta kan vi inom EU endast täcka 60% av efterfrågan. Av importen kom hälften från Kina.

Största producenten i EU är Rumänien (35 000 ton 2015). Sverige kommer på en blygsam 16:e plats med 3 500 ton

Den genomsnittliga kostnaden för att producera 1 kg honung i EU var 3,04 Euro, per Kg, medan importhonungen från Kina kostade i genomsnitt 1,64 Euro per Kg

Det genomsnittliga priset för honung ut till konsument var 5,76 Euro.per Kg

Antal samhällen

Flest bisamhällen finns i Spanien, Frankrike, Grekland, Rumänien och Italien. Tillsammans har de 8,5 miljoner samhällen vilket är 54% av alla samhällen i EU.

Biodlarna i EU har i medeltal 25 samhällen.

Nu skall man ta det här med medeltal för vad det är,.

Frankrike

Av Frankrikes biodlare hade 91% högst 30 samhällen De hade tillsammans 27% av landets bisamhällen men svarade bara för 19% av producerad honung.

Deltidsbiodlarna ( 31-150 sanhällwn) utgjorde 4%, De hade 18% av samhällena och svrad för 18% av honungen.

De professionella biodlarna ( 151 samhällen eller flera) var 4%.  De hade 55 % av landets bisamhällen och svarade för 63% av landets honung.

Sett totalt var genomsnittet 28 samhällen / biodlare. Det säger dock inte allt om förhållandena i landet.

Om man ser enbart på hobbybiodlarna blir genomsnittet cirka 7 samhällen, deltidsbiodlarna 68 samhällen, medan de professionella hade i genomsnitt 364 samhällen/ biodlare.

Antal biodlare i EU

Antalet biodlare i EU är drygt 606 000, varav  ca 100 000 i Tyskland. Antalet biodlare minskar totalt. Analysen antar att det är äldre biodlare som slutar och inte tillskottet av nya kompenserar detta, Siffror från Frankrike visar att antalet biodlare minskade med 50% under tiden 1994 till 2010. Antalet bisamhällen minskade dock endast med 21%

Vi ett besök hos Englands biodlareförbund för något år sedan berättade de att det var en stor anstormning av nybörjare. Detta krävde stora resurser för utbildning och handledning. När biodlarna  kom in på sitt andra år hade man inte samma möjlighet att stötta dem på samma sätt, och mänga lade av. Slutsatsen var att nybörjarna behöver ha handledning eller mentor i minst två år.

Uppgifter senare har kommit att det nu finns så mycket biodlare i centrala London att draget inte räcker. Stadsbiodling har dock inte blivit stor i svenska tätorter ännu.

Källor

Tidskrift for biavl, februari 2017

L’APICULTURE PROFESSIONNELLE EN CHIFFRES (http://adafrance.org/apiculture/apiculture-chiffres.php)

SBR:s statistik publicerad i Bitidningens majnummer under åren.

Personlig kommunikation, London

Rune Hedberg

Vårvintern med Gunnar

Vad ska vi biodlare tänka på nu på vårvintern?

Gunnar Lindholm i Gråbo berättar

– Det viktigaste just nu är att se till att luftintaget via flustret inte är tätt. Det kan ligga mycket vaxlock och döda bin på botten, som man måste rensa bort. Se också till att bina har mat. När bina har gjort sin rensningsflykt är det viktigt med pollen som sälgen ger. Pollen är viktigt för att motverka noseman, och lyckligtvis har vi mycket sälg i Lerum.

Det är ingen överdrift att säga att Gunnar är en erfaren biodlare. Han startade med biodling för 68 år sedan, då han fick en svärm av en granne. Det är gula bin som gäller, och drottningodling är det roligaste, ”det är pricken över i när det gäller biodling”, tycker Gunnar.

Gunnar tipsar:
– När utetemperaturen ligger runt 10 till 15 grader, och gärna lite sol, så kan man öppna kupan och se hur det står till med bina. Yngelklotet börjar bildas på ramarna på våren, och runt om yngelklotet brukar det vara täckt mat. Skrapa av locken med en gaffel, så tar bina den maten först. Då frigörs dessa celler för drottningens äggläggning, och yngelklotet vidgas på varje ram.

Bi bloggen

Här i Bi-bloggen publiceras aktuella händelser och reportage om bin och biodling från vår egen förening och från omvärlden. Medlemmar är välkomna med bidrag, skicka dem till blogg@lerumsbiodlare.se