Sven-Olov Roos: Min första svärm – dagen efter

Vaknade med en pirrande känsla i maggropen. Hur var det med mina bin och vad hade hänt med mitt ”gula samhälle”? Jag beslöt mig för att kolla läget i den gula kupan först. Det var ingen tvekan om att det var färre bin nu än tidigare, så min förmodan att det var det samhället som svärmat verkade stämma. Jag gick igenom samhället utan att hitta någon drottning och beslöt mig för att ”sila” samhället genom ett spärrgaller. Det fungerade och jag hittade en drottning, omärkt. Fick på en vit prick på ryggskölden, och lämnade samhället i fred.
Vad skulle jag nu göra med den infångade svärmen? Frågorna trängdes i huvudet på mig. Var det den gamla drottningen som stuckit? Hon var ju inte vingklippt, så det skulle ju kunna tänkas, fast jag hade ju inte sett henne på ett tag. Senaste gången var den 5:e juni. Nyfikenheten tog överhanden och jag beslöt mig för att sila även ”svärmen i lådan” Förberedde, med att ladda en låda med slungade honungsramar, för dom borde väl vara lite hungriga tänkte jag. Det gick ganska snabbt att driva ner bina i den preparerade lådan, och jag fann drottningen springandes på spärrgallret, omärkt. Det måste alltså ha kläckts två drottningar, varav en stack ifrån kupan. Jag fick på henne en prick på ryggen och skulle skaka ner henne i lådan, då hon plötsligt tog till vingarna och stack!
Vad skulle jag göra nu. Bina verkade hålla sig kvar i lådan, så det var inte mycket mer för mig att göra än att lägga på locket och hoppas på det bästa.
Efter en halvtimme kunde jag konstatera att det bildats en liten svärm i vår ask. Ganska högt upp, ca fem meter, men svärmen var inte särskilt stor. Det var en livlig trafik mellan min låda och svärmen i asken, och den var i båda riktningarna. Jag hoppades på att hon så småningom skulle söka sig tillbaka till den provisoriska lådan, uppmuntrad av att svärmen var liten och att resten av bina då borde finnas i lådan. En timme gick och inget verkade hända. Svärmen i asken var oförändrat liten; trafiken mellan kupan och svärmen livlig, och en obehaglig känsla av att hon kanske inte skulle ta sig tillbaka till lådan började infinna sig.
Då, utan synbarlig anledning, lösgjorde sig ett moln av bin från den provisoriska kupan, ett moln som liksom rullade nerför slänten mot sjön, för att sedan följa sjökanten österut. Jag blickade upp mot asken, men den lilla svärmen satt kvar på sin gren. Det tog kanske en kvart innan även den löste upp sig och tog samma väg ner mot sjön, för att så försvinna ur min åsyn.
Kvar stod jag och ångrade mitt tilltag att söka rätt på drottningen, och på så vis störa henne i sin nya bostad. Lika euforisk, som jag hade känt mig i går kväll efter att ha lyckats fånga min svärm, lika misslyckad kände jag mig nu. Enda trösten är väl att jag ökat på min erfarenhetsbank, och att jag säkerligen aldrig kommer att göra samma misstag igen.
Jag är givetvis tacksam om någon erfaren person kunde ge någon kommentar till det inträffade. Det uppkommer ju en massa frågor. Hur kom det sig att det blev två omärkta drottningar? Att ”biflocken” delade på sig och var dels i ”kupan” och dels som en liten svärm i trädet. Är det ett vanligt beteende? Varför stack kupans bin iväg först?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *